Elsa Jonsson

Tråkigheterna jag skulle på idag var alltså begravning. 
Det är nämnligen så att förra tisdagen så gick min älskade farfar bort. Många år för tidigt, och det enda man kan göra är att vara arg på den sjukdom vi alla hatar, cancer. Det är väldigt svårt att förstå och ta in, eftersom han var lika pigg och kry som vanligt för bara några månader sen. Men det är alltså så det ligger till nu, så de senaste 2 veckorna har varit väldigt jobbiga för mig. Jag har faktiskt inte varit med om nåt jobbigare i mitt liv.

Det var smockfullt i kyrkan på begravningen, så det visar verkligen vilken omtyckt man han var. Det finns absolut inga anledningar till att han inte skulle vara omtyckt, för han är den goaste, snällaste, härligaste människa jag nånsin träffat.
För mig har han alltid varit som min andra pappa. Han har varit nära i hela min och mina syskons uppväxt, det har liksom alltid varit farmor och farfar som varit barnvakt.  Så för mig har han inte varit bara en vanlig farfar, utan mer som en andra pappa. 

Jag saknar min farfar dag som natt, och det kommer jag att göra livet ut.
Älskade farfar <3